Tack goa söta du för din varma och omsorgsfulla kommentar,att du tog dej tid att skriva så fint till mej.
Har försökt att komma till din blogg men det går inte,tänkte skriva en tackkommentar hos dej.
Ja man blir lite nedtryckt från början och man tänker att hur kan någon vilja vara så elak mot mej,men tyvärr så börjar det bli detta samhälle vi håller på att få.
Jag var på gränsen att strunta i alltihop,men så tänkte jag att då har hon ju vunnit.
Jag fortsätter att pyssla fast fortfarande på min kropps villkor, det ger mej så mycket psykiskt att få känna att man kan göra någonting.Jag blir en så mycket gladare människa ,inte bara jag utan min familj mår så mycket bättre.
Vill bara dela med mej av vad ett av mina barn sa: När han började första klass så fick dom berätta vad sina föräldrar gjorde och då sa han vad pappa arbetade med och sen så sa han ,
"Min mamma har inget jobb hon är bara hemma och har jättemycket ont" då hade kompisarna skruvat på sej och sen skrattat och han blev jätteledsen.
Sen bytte dom fröken när dom skulle börja i tvåan,samma procedur barnen berättade vad föräldrarna hade för jobb. Sonen kom hem och var jätteglad "Mamma mamma idag när jag skulle berätta vad du gjorde så sa jag att mammas jobb är att göra fina saker för du gör världens finaste saker visst kan man säga att det är ditt jobb mamma.
STORA KRAMAR TILL DEJ AGNETA
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Tror att Humlezurr satt ord på många läsares tankar. Vi läser och tycker att det är hemskt men vet inte riktigt hur vi ska kommentera det. Men sen så finns det människor som hon, som kan lägga fram texten på rätt sätt, och det tror jag att många är glada för. Kämpa på och ge inte upp!
Hej goa goa Sussie!
Jag har inte varit riktigt kry så jag har inte orkat skriva...
Men jag har läst och jag har blivit förbannad!!! Tänk att det finns så småsinta människor!!
Hoppas dennes samvete kommer ifatt en vacker dag!
Fortsätt måla o skapa, Sussie!!
Du mår så mycket bättre så!
Det hjälper dig att orka i en tillvaro av smärta! Å du gör så fina saker!!
Ge inte upp! Kämpa mot myndigheter o patrask som denna person!
Du är värd att få må så bra det går!
Stor Varm Kram till dig, gumman!
Iréne
Hej Sussie
Tack för dom STORA KRAMARNA, dom värmer än.
Vilken gullig och klok son du har som sa precis som det var att hans mamma gör FINA SAKER. Och visst är det också ett jobb lika värdefullt som alla andras. Vi har alla fått olika förutsättningar här i livet men ska för den skull inte behöva be om ursäkt för att vi inte jobbar heltid och helst lite till.
Har själv fått en del kommentarer från avundsjuka människor men när jag erbjudit dem att byta tillvaro med mig inklusive all värk naturligtvis så har ingen nappat på erbjudandet. Däremot tror jag att dom fick en liten tankeställare och att det helt plötsligt gick upp för dom hur bra dom själva har det.
Jag hoppas verkligen att du fortsätter både med pysslandet och bloggandet och frsmför allt din lilla loppisbod.låt ALDRIG andras avundsjuka stoppa DIN glädje och skaparlust.
Kommer jag till dina hemtrakter igen inom rimlig framtid så ska jag absolut försöka hitta till din loppisbod och se allt fint du gör live.
SKÖT OM DIG!
Kram Agneta
PS.
Har ingen blogg så inte så konstigt att du inte hittade den. DS.
Skicka en kommentar