Hejsan på er!!
Det är nu två veckor sedan som vi fick ta det svåra beslutet att avliva våran älskade katt Alfons.
När vi skulle kastrera honom förra sommaren så upptäcktes ett svårt hjärtfel på honom,så vi fick låta en hjärtspecialist undersöka honom på höstkanten.
Prognosen var otroligt dålig men han fick hjärtmedicin och vätskedrivande.På sista återbesöket i januari 2010 så trodde dom han skulle leva i ca en månad till,och dom tyckte vi skulle avliva honom.Vi pratade igenom det och kom fram till att vi ville ge honom en chans till men bestämde att vi skulle låta honom somna in om han skulle bli allt för dålig.
Alfons kämpade på han var full av liv och precis som en ragdoll ska vara.Han mådde jättebra och vi märkte ingenting på honom men så nu för ca 3 veckor sedan så blev han kraftigt försämrad han bara låg och var helt orkeslös och hostade hela tiden,så då förstod vi att nu är det dags att få komma till andevärlden.Vi har kremerat honom och så ska vi sprida ut askan på våran gård till våren.
Men oj vad det gör ont i själen och hjärtat ,jag sörjer honom så mycket.
Många människor förstår inte riktigt hur man kan sörja ett djur,men för mej är dom lika mycket värda som vilket liv som helst.Vi alla är en del av universum.
Lilla älskade Alfons jag saknar dej så himla mycket och du blev bara 3 år gammal.
Kramar från Sussie
3 kommentarer:
Goa gumman!
Jag känner verkligen med dig!!
Tårarna rinner på mig med... Jag bara e sån...
Tänker rätt lika som du!
Du har rätt! Han har det bra nu! Slipper ha ont! Han fick kanske ett kort liv, men han fick ett kärleksfullt o fint liv!
Han fick leva sitt liv hos en familj med hjärtat på rätta stället, som älskar o bryr sig!
Är säker på att ni gett honom ett underbart kattliv!
Vi har dom bara till låns, våra älskade husdjur!
Vi ger dom allt vi kan o sen kan vi bara glädjas åt att vi fick ynnesten att dela deras liv!
Vad glad jag blev att du skrev lite hos mig! Jag förstår att du inte kommenterar så ofta!
Jag hoppas du ska få en skön 2:a advent!
Stoor Varm Kram till dig, vännen!
Iréne
...glömde ju en viktig sak...
Han var grymt vacker!!!
En riktig pudding!
Kram!
I
Visst kan man sörja ett husdjur. Jag tror att jag förstår din sorg.
Skicka en kommentar